Insikter.

Ni vet hur det ibland bara går upp ett ljus och man inser något som man inte fattat eller sett tidigare? Och man stannar upp ett par sekunder och tänker igenom det. Förundras över att man inte fattat tidigare och sedan går man vidare.
Vet ni vad jag har insett?
Jag BOR faktiskt i Uppsala.
Jag BOR här på riktigt.
Jag går runt med en känsla av att jag är på besök eller något i den stilen.
Men det är ju inte så.
Sen händer det att jag "glömmer" bort det igen.
Jag har nog inte vant mig vid det än.
Men vet ni vad det sjukaste är?
Vallentuna har börjat kännas främmande.
Den sträcka som jag gått nästan varje dag i 3 år och då och då enda sedan jag flyttade dit, sträckan mellan "mitt" hus och tågstationen känns inte längre som en vana.
Det är bekant, men främmande.
Precis som allt i Vallentuna är bekant, men främmande.
Jag kan tänka mig att många barn skulle kalla mig för vuxen.
Jag kan tänka mig att många i allmänhet skulle kalla mig för vuxen.
Men jag känner mig inte särskilt vuxen.
Jag skulle nog inte kalla mig själv vuxen.
Det låter alldeles för.... jaa... vuxet såklart.
The mysteries of growing up.

Nu ska jag återgå till pluggandet.
Det har varit alldeles för ineffektivt idag.

Allt gott vänner
Peace Out!