nu var det ett tag sen jag skrev här...
Jag sitter och förundras över hur jag normalt egentligen inte bryr mig så hårt, men sen helt plötsligt känner en ENORM längtan efter kärlek och att ha en partner...
Helt sjukt hur starkt jag vill det ibland...
Helt sjukt hur jag helt plötsligt kan bli så flickig.
Nu ska jag inte sticka under stolen att jag verkligen är en sån typ av person.
Jag drömmer ju om det dagligen, men då är det mest på kul.
Nu saknar jag det verkligen...
Men det kommer.
En dag har jag också en man som jag älskar och som kommer att älska mig.
jag måste bara vara tålmodig ;)
Imorgon ska jag i alla fall åka hem.
På måndag ska jag träffa stiftsadjunkten för sthlm stift och för hoppningsvis anmäla mig till stiftet.
Jag hoppas på att vara klar med intervjun som kommer va på graninge och vara antagen prästkandidat till sommaren.
Då kanske jag kommer att ha min första praktik.
Men jag vet inte...
Har ingen aning om hur allt går till eller hur fort det går till...
Jag bara hoppas :)
Nåja, nu ska jag sova :)
Allt gott vänner.
Peace Out!
fredag 18 december 2009
lördag 5 december 2009
fredag 4 december 2009
jag dreglar...
Över "de tre musketörerna" på stadsteatern i sthlm.
http://www.stadsteatern.stockholm.se/
förstår ni varför?
<3
http://www.stadsteatern.stockholm.se/
förstår ni varför?
<3
Halka och vurpa
Idag cyklade jag till plugget som vanligt.
Vad som inte var som vanligt var kyrkogårdsgatan.
Den var nämligen snorhal!
Så där kommer jag cyklande upp för backen på St.olofsgatan, över övergångsstället och svänger in på kyrkogårdsgatan och cykeln försvinner under mig och jag landar rakt på höften.
SMÄRTA!
Och ont gör det än, fast det är liite bättre nu.
Bra svullen är jag också.
Jag känner dock att jag måste glädjas lite över civilkuragen. En tjej som jag cyklade förbi precis när jag ramlade stannade upp, frågade flera gånger hur det gick, hjälpte mig upp och lyfte upp min cykel.
och när jag gick vidare frågade två kvinnor som jag mötte om det gick bra.
det är inte varje dag man möter människor som bryr sig. Oftast brukar de bara gå förbi möjligen lite snabbt fråga hur det gick och sedan gå vidare.
Nu ska jag i alla fall vila och hoppas att det går över till imorgon .
Allt gott vänner.
Peace Out!
Vad som inte var som vanligt var kyrkogårdsgatan.
Den var nämligen snorhal!
Så där kommer jag cyklande upp för backen på St.olofsgatan, över övergångsstället och svänger in på kyrkogårdsgatan och cykeln försvinner under mig och jag landar rakt på höften.
SMÄRTA!
Och ont gör det än, fast det är liite bättre nu.
Bra svullen är jag också.
Jag känner dock att jag måste glädjas lite över civilkuragen. En tjej som jag cyklade förbi precis när jag ramlade stannade upp, frågade flera gånger hur det gick, hjälpte mig upp och lyfte upp min cykel.
och när jag gick vidare frågade två kvinnor som jag mötte om det gick bra.
det är inte varje dag man möter människor som bryr sig. Oftast brukar de bara gå förbi möjligen lite snabbt fråga hur det gick och sedan gå vidare.
Nu ska jag i alla fall vila och hoppas att det går över till imorgon .
Allt gott vänner.
Peace Out!
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)