Halka och vurpa

Idag cyklade jag till plugget som vanligt.
Vad som inte var som vanligt var kyrkogårdsgatan.
Den var nämligen snorhal!
Så där kommer jag cyklande upp för backen på St.olofsgatan, över övergångsstället och svänger in på kyrkogårdsgatan och cykeln försvinner under mig och jag landar rakt på höften.
SMÄRTA!
Och ont gör det än, fast det är liite bättre nu.
Bra svullen är jag också.
Jag känner dock att jag måste glädjas lite över civilkuragen. En tjej som jag cyklade förbi precis när jag ramlade stannade upp, frågade flera gånger hur det gick, hjälpte mig upp och lyfte upp min cykel.
och när jag gick vidare frågade två kvinnor som jag mötte om det gick bra.
det är inte varje dag man möter människor som bryr sig. Oftast brukar de bara gå förbi möjligen lite snabbt fråga hur det gick och sedan gå vidare.
Nu ska jag i alla fall vila och hoppas att det går över till imorgon .

Allt gott vänner.
Peace Out!